tisdag 2 mars 2010

This time tomorrow, what will we know?

- Jag bor nu officiellt i min första egna lägenhet.


- Jag älskar att handla mat i Chile, det är visserligen dyrare än Argentina, men de har ett sådant urval. Old el Paso, Ranchdressing, billig Toblerone och After Eight ( i BsAs kostar ju allt importerat skjortan), lax lax lax, Wasabi och en massa mer...och vinhyllorna ska vi inte tala om, men hitills tycker jag faktiskt att den argentinska Malbecen är oslagbar

- När jag vaknar är jag så himla glad med tanke på min tur angående lägenheten, dess utsikt och andra förmåner (inomhus och utomhuspool, gym...)




- I vanliga fall brukar folk alltid vilja prata om Sverige, hur vi är där, om det är sant att det är så kallt...nu pratar alla om jordbävningen...


- Om ni vill ge ett bidrag till Chile tycker jag att ni ska ge pengar till Un Techo Para Mi Pais (Chile), för de gör även i vanliga fall ett bra jobb, eller Röda Korset förstås


- Många här tror att jag är chilenska, tills jag öppnar munnen hehe jag får träna på den chilenska accenten, den argentinska var mycket lättare


- Imorgon eller på torsdag ska jag åka till Santiago och hälsa på en kompis och evtl. får jag jobba i baren där han är huvudbarman hehe det skulle vara väldigt underhållande både för mig och gästerna tror jag


- När universitetet börjar är det ingen som vet, när vattnet kommer tillbaka är det ingen som vet, det enda jag vet är att det för en gång skull inte är synd om mig;) (angående alla oroliga förfrågningar) jag hade riktig tur

- Den första låten jag lyssnade på när allt hade lugnat ner sig efter jordbävningen var Where Do You Go To My Lovely med Peter Sarstedt. Jag gick runt och nynnade på den hela tiden innan, jag antar att den gör mig lugn och den är ju himla fin. Jag har redan lagt upp den på bloggen, så jag kan inte göra det igen, men jag rekommenderar den varmt.

- Jag måste erkänna att jag inte skulle ha något emot att sitta brevid min mamma i soffan hemma och hålla henne i handen, även fast jag är glad över att vara här. Därför blir det en The Kinks titel på detta inlägg, för hon alltid sjunger med i alla låtar hon känner igen från 60-talet, vilket kan vara lite jobbigt ibland hehe (även fast jag är likadan), men just nu får det mig att le.

- Jag hoppas att södra Chile återhämtar sig snabbt, at folk slutar råna butiker (förutom mat och vatten) och mina tankar går ut till dem som förlorat nära och kära

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar