500 days of summer

Igår såg jag 500 days of summer och den var förvånansvärt bra. Den var inte lika cheesig som romantiska komedier brukar vara, utan väldigt realistisk. Kände igen mig vid flera tillfällen, speciellt när killens drömföreställning visas samtidigt som realiteten...så har jag kännt mig många gånger, stack till lite inombords att se honom bli så ledsen och naturligtvis spelades en utmärkt låt i bakgrunden, Sweet Disposition - The Temper Trap. Den här låten var också med:



Känner igen mig väldigt mycket i texten haha en typisk Emma tycka synd om sig själv låt