Idag tycker jag att det passar med en liten dikt jag skrev när jag bodde i Spanien. Vem trodde det att lilla Emma skrev dikter? ;) En ganska kortlivad karriär skulle det bli, eftersom det enda jag skriver om är olycklig kärlek hehe Emma i ett nötskal.
Vi satt där, du och jag,
I paviljongen.
Du hade varit borta ett tag
Men var återkommen.
I paviljongen.
Du hade varit borta ett tag
Men var återkommen.
Du tog min hand
Och kysste mitt solblekta hår.
Du kom från ett annat land.
Och hade lämnat djupa sår.
Jag såg i dina bottenlösa ögon.
Var du samma person?
Var du den jag kallat min?
Var jag ännu din?
Ett ögonblick.
En frågande blick
O som svar en nick.
Dina ögon sken upp under ditt mörka hår.
Jag var din ånyo.
Vi älskade varann.Så salig åter i din famn.
Den här filmen ska jag nog titta på ikväll.
aunque no entiendo nada, pero me encanta ese KILLAR de vicky cristina barcelona !!! jaja
SvaraRaderaJag ska nog se på Annie Hall, också en bra film!
SvaraRadera