Just nu känner jag mig som den gången jag paddlade kanot med min lillasyster på Madagaskar. Efter mycket övertalande följde hon med mig ut, men det slutade med att jag satt där bak och paddlade på glad som bara den och hon satt framme och gjorde ingenting. Folk tackar ja till saker och ting, men sen är de bara tråkiga. Om man inte vill göra något, kan man väl säga nej?! Inte göra mig exalterad över ingenting. Jag vet att jag blir lite väl sprallig när det våras...men hur svårt är det att försöka njuta av livet i BA? Jag saknar spontana människor med ett humör på topp nästan jämt! Och sådana som inte tittar snett på en när man är lite crazy...vi lever bara en gång! Vid sånna här tillfällen är jag glad att det finns Håkan Hellström, Moneybrother och The Ark...de verkar förstå hur jag känner:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag förstår dig, Emma!
SvaraRaderaSom den där ggn i somras när vi bara var HELT crazy och åkte till havet och badade utan anledning. Underbart skönt, har bestående men dock men vad gör man inte "living on the edge"
SvaraRaderaJa helt crazy var vi...eller som den gången vi drack så mycket att vi var bakis i två dagar, vilka härliga tider...saknar dig min bff:)
SvaraRadera