La vie peut être triste, mais c'est toujours belle
torsdag 17 september 2009
Fas två
Efter fas ett på ett nytt ställe, då allt är perfekt, har jag nu avancerat till fas två där nästan inget är bra. Killarna visar ingen respekt och behandlar en som en korkad utländska, universitetet ska vi inte ens tala om (jag har låneförbud på biblioteket tills vidare, för att jag lämna tillbaka en bok en dag försent. Hallååå!! Vad är det för straffsystem?) och värst av allt är regnet. Det slutar inte att regna och det är kallt. Då jag bara hade med mig 23 kg kläder, har jag ju inga direkt höst- eller vinterkläder heller. Och pengarna försvinner spårlöst (eller inte...har blivit en tjockis hehe), så jag har inte råd att köpa nytt. Ja som ni ser...jag lever ett hårt liv. Imorgon efter lite sömn kanske jag redan är tillbaka till fas ett igen:) brukar vara så!
Regn är nog det värsta jag vet, förutom ett varmt sommarregn...
allt förutom låneförbudet känns bekannt...pengarna försvinner spårlöst medans lilla jag går upp i vikt..fattar inte sambandet! Travis-låten, heheh, måste nog ta och lyssna på den också!
allt förutom låneförbudet känns bekannt...pengarna försvinner spårlöst medans lilla jag går upp i vikt..fattar inte sambandet! Travis-låten, heheh, måste nog ta och lyssna på den också!
SvaraRadera