Idag fick jag mitt efterlängtade stipendium från Göranssonska, mer än vanligt tom. Det firade jag med manikyr, pedikyr och en sak som jag har velat köpa väldigt länge, ett par svarta låga Converse. De öppnade en Converseaffär på min gata förra veckan (alltså jag skulle kunna överleva endast genom att vara på min gata, det finns allt!) och här kostar skorna bara 333 kr, så det var bara att slå till!
Mina korvfingrar...men fina naglar iallafall!
Humboldt 1665
Nu är det fest som gäller, uppdaterar imorgon hur det blev! Förhoppningsvis riktigt kul:)
Fint va! Men tittar man närmare ser man att en uteliggare ligger och sover på trappan.
Så är det här i Buenos Aires. På långt håll är allt vackert och europeiskt, som de kallar det här, men tittar man närmare är det smutsigt, trasigt och fattigt. För mig är det dock denna imperfektion som gör staden intressant. Det är som med livet, det perfekta är inte det spännande, det är de små detaljerna...som en sne tand, en person som sjunger falskt, en lite för bränd grillad korv, en tysk som pratar svenska med tysk brytning, en person som tar fel på siesta och fiesta, en person med ett väldigt litet mellanfinger, en present inslagen i tidningspapper, ett hus utan lås på toalettdörren...Visst underlättar perfektion, men allt blir så mycket charmigare med lite misstag här och där. Nu vill jag inte säga att jag tycker om fattigdomen här, men vi kanske skulle kunna ta och lära oss av argentinarna att allt inte behöver vara perfekt jämt. Vi borde njuta mer av livet istället! 
